En gatlykta i skuggan av betongen

Om man ska bli kär i någon, hur viktig är egentligen det yttre då?
fast klart någonting måste man ju attraheras av, då menar jag nog ansiktet tror jag . snygga bröst eller magrutor kan ju vem som helst ha. Fast man kan inte ta någon bara för insidan heller såklart
Tror det där med ytlighet växer bort mer & mer ju äldre man blir. om man inte är nån jävla idiot & tycker att det snyggaste i världen är man själv. för då får man ju lite högre krav på blivande partner & dennes utseende.

Men man börjar ju fundera när man faktiskt några gånger har gått på en nitlott & träffat någon för att man tycker att wow vilken snygging ! Sen kommer man till den sociala biten eller till den biten där man helt enkelt inte passar ihop någonstans. så märker man hur fel det är. och helt plötsligt blir personen inte så snygg längre.
Insidan spelar mer & mer roll & man märker hur personer man lär känna kan bli snyggare i ens ögon bara genom att ha världens bästa personlighet.

Sen när man väl har blivit kär på riktigt, då kommer alla dom där plus i kanten fram. och den där biten där kompisen kanske inte tycker att han är nån snygging skiter man i. så länge man är lycklig. för lycklig vill vell alla jävlar vara ?

haha, känner hur deppig jag blir när jag själv sitter här .. singel.

jag har kommit fram till att växtvärk kan vara bra oxå . om det gäller bröst.

sovtime nu ! slut på tankar för idag.

 
undra hur många som har ytliga tankar om henne ? 8)